Tack

Ibland vill man bara tacka livet, tacka möten. Tacka att allt blir så rätt och det känns som att molnen skingrar sig när man skrider fram genom livet. När man gör det man älskar mest av allt att göra är det som att vinden är med en, att man öppnar dörrar.

Oftast väljer man ju inte att följa sitt hjärta man väljer ju oftast förnuftets väg. Vad är då förnuftet? Det är det som allmänt anses vara det rätta, den rätta vägen. Att vara och göra som alla andra, att inte sticka upp och göra något utanför ramarna. Vi har så många ramar.

Ramar som hindrar oss att leva fullt ut. Nej bort med ramarna. Jag ska våga kliva utanför. Jag håller på. Ny terräng. Det är otäckt fast på ett spännande sätt. Jag möter problem kanske är det en klyscha att säga man väljer själv hur man vill se problemen, jag väljer att se det som möjligheter. Möjligheter att utveckla mig själv.

Tack Y att jag får hänga mina tavlor hos dig. Det är underbart att göra något man älskar sedan få respons att det man gör kan ge glädje till någon annan. Jag lyfter på hatten och välkomnar allt… Tack för att allt.