Vi människor är underliga varelser vi liksom hela tiden är på flykt. Antingen på väg mot något eller bort från något/någon. Jag har funderat hela den här sommaren. Hur mycket är jag i nuet. Inte mycket alls... Tankarna flyger runt över allt. Antingen i det förflutna eller i framtiden.
Vad är det som skrämmer oss med nuet. Det är som att vi inte vill uppleva verkligheten.
Men vissa personer är inte så. Det är i nuet! Jag ser dessa människor som träd. Rotade i marken. Det märks när de kommer in ett rum de liksom står där rotade. Vi andra flaxar om kring som vackra färgglada fjärilar på väg upp och ner, runt lite överallt.
Jag försöker finna mitt inre träd. Letar på ytan försöker sätta ut mina rötter. Jag kan lova att det är inte lätt att gå från fjäril till träd. För att måla något måste jag vara det. Det behövs mer träd till alla.
Uppskatta nuet. Mindfulness öppnar oväntade dörrar. Jag bjuder in till fest och jag är redo att möta det oväntade. Under tiden fortsätter jag att transformera mig in till ett träd och jag kommer aldrig att vilja återvända. Det första är att bryta mönster. Se sig själv. Vem är jag, vad vill jag. Jag vet precis. Nu gäller det bara att hitta formen. Vi får se om vi snart kommer att se mer träd på den här bloggen.
